De flesta bränder ger inte ett dramatiskt förlopp. De börjar som en rök­ututveckling i ett rum, sprider sig under minuter till timmar och ger de som befinner sig i byggnaden en varning vars tillräckliga tolkning och agerande avgör om de tar sig ut. Det är ett förlopp vars hantering inte beror på instinkt – det beror på en plan vars existens och vars praktiska övning avgör om utrymningen genomförs ordnat och snabbt eller kaotiskt och för sent.

Den här artikeln handlar om vad som faktiskt avgör om en utrymning lyckas, vilka de kritiska faktorerna är och vad arbetsgivaren konkret bör ha på plats.

Rökens roll – det som faktiskt dödar

De flesta som dör i bränder dör inte av flammorna utan av röken. Det är ett faktum vars konsekvens för utrymnings­planeringen är konkret: det är rökens utbredning – inte eldens – som sätter den faktiska tidsgränsen för en säker utrymning.

Brandröken innehåller en kombination av koloxid, cyanväte och ett antal andra giftiga förbrännings­produkter vars inandning vid tillräcklig koncentration leder till medvetslöshet inom minuter och till död inom kort därefter. Koloxid är luktfritt och färglöst – en person som befinner sig i en rökfylld miljö märker inte alltid att de utsätts för en livshotande exponering förrän förmågan att agera redan är nedsatt.

Siktnedsättningen i röken är det beteendepåverkande fenomenet vars konsekvens för utrymningen är direkt. En människa vars sikt är nedsatt till under en meter av tät rök orienterar sig sämre, rör sig långsammare och är mer benägen att stanna eller vända tillbaka än en som kan se utrymningsvägarna tydligt. Det är ett scenario vars möt­åtgärd är välskyltade och fungerande utrymnings­vägar och ett nödljussystem vars funktion är testat och dokumenterat.

Utrymningsvägarnas krav och vanligaste brister

En utrymningsväg är en definierad väg från en position i en byggnad till det fria, vars utformning och tillgänglighet är reglerad i Boverkets byggregler. Det är ett regelverk vars krav på bredd, längd, skyltning och brand­cells­separation ger en minimering av den tid det tar att ta sig ut och en maximering av sannolikheten att vägen faktiskt är framkomlig vid en brand.

De vanligaste bristerna i utrymningsvägar vid räddningstjänstens tillsynsbesök är välkända och konsekvent återkommande. Blockerade utrymningsvägar – kartonger, möbler, utrustning som temporärt placerats i korridorer och trappuppgångar och som blivit permanenta – är den vanligaste och enklaste bristen att åtgärda. Det är en brist vars uppkomst är gradvis och vars normalisering ger ett scenario där ingen reagerar förrän räddningstjänsten gör det vid en tillsyn.

Låsta nödutgångar är den allvarligaste bristen vars konsekvens vid en brand är direkt livshotande. En nödutgång som låsts av säkerhetsskäl – mot inbrott, mot obehörigt tillträde – utan att en brand­säker låsning installerats ger en dörr som inte kan öppnas av de som flyr. Det är en brist som strider mot Boverkets krav och vars förekomst ger ett omedelbart ingripande av räddningstjänsten.

Otydlig eller saknad skyltning är en brist vars konsekvens är en person som i stress och rök inte hittar ut via den utrymningsväg som faktiskt finns. Utrymningsskyltar ska sitta i en höjd och med ett avstånd som ger en synlighet under normala och rök­försämrade siktförhållanden, och ska vara belysta eller lysande för att fungera vid ett strömavbrott.

Utrymningsplanen – vad den ska innehålla och vem som ska känna till den

Utrymningsplanen är det dokument vars syfte är att ge alla i byggnaden ett förutbestämt svar på frågorna vart de ska gå, hur de ska komma dit och vem de ska rapportera till vid en utrymning. Det är ett dokument vars värde är noll om det sitter inramat på en korridor­vägg och aldrig kommunicerats aktivt.

En användbar utrymningsplan innehåller ett plantritnings­underlag som visar utrymnings­vägar och nödutgångar från den specifika byggnaden, en samlings­plats vars läge är utanför byggnaden och tillräckligt avskilt för att inte hindra räddningstjänstens tillträde, en beskrivning av vem som ansvarar för att kontrollera att alla kommit ut och hur en saknad person rapporteras till räddningstjänsten, och en enkel beskrivning av vad man gör om vägen till primär utrymningsväg är blockerad.

Utrymningsplanens kommunikation är lika viktig som dess innehåll. En ny anställd bör gå igenom utrymningsplanen som en del av introduktionen. Tillfälliga besökare i en publik lokal bör informeras om samlings­platsen. Och en regelbunden påminnelse till befintlig personal om var utrymningsplanen finns och vad den innehåller ger en kunskaps­nivå vars aktualitet håller utan en formell utbildningsinsats.

Utrymningsövningen – vad den avslöjar som inget annat kan

En utrymnings­övning är det enda instrument som ger ett faktabaserat svar på frågan om utrymningen faktiskt fungerar – inte om planen är korrekt formulerad, utan om den faktiska byggnaden med dess faktiska personal och faktiska dörrar och korridorer ger en utrymning som håller den tid och den ordning som planen förutsätter.

Det övningar konsekvent avslöjar: utrymningsvägar som är blockerade av saker som ingen reflekterat över, dörrar som är svåra att öppna under stress, en samlings­plats vars faktiska läge är otydlig för en stor andel av personalen, personer som inte vet vem som är ansvarig för att räkna av närvaron och en total utrymningstid som är substantiellt längre än vad planen förutsatte.

Det är information som inte ges av en plan­granskning och inte av en utbildning. Det är information som enbart ges av en faktisk övning – och vars tillämpning i åtgärds­form ger en utrymning vars faktiska säkerhet är bättre än utan övningen.

Övningens dokumentation – datum, antal deltagare, observerade brister och beslutade åtgärder – är det underlag vars existens visar vid en räddnings­tjänst­tillsyn att utrymnings­arbetet tas på allvar. Det är dokumentation som tar tio minuter att ta fram och som ger ett substantiellt bättre tillsyns­utfall än avsaknaden av den.

Brand­larmet och dess roll i utrymningsförloppet

Brand­larmet är den tekniska komponent vars funktion sätter igång utrymnings­förloppet. Det är ett system vars drifts­säkerhet och vars personal­respons är lika viktiga som dess tekniska funktion.

Falsklarm är det brand­larms­beteende­problem vars konsekvens är allvarligast för utrymnings­säkerheten. En arbetsplats där brand­larmet utlöses frekvent av mat­lagning, damm eller felaktig rengöring ger en personal­kultur där larmet behandlas som ett falsklarm tills det är bevisat att det inte är det. Det är en kultur vars farliga konsekvens är en fördröjd utrymning vid ett verkligt brand­larm – och vars åtgärd är teknisk (rätt larmdon på rätt plats) snarare än administrativ.

Larmknappars placering och igenkänning är det praktiska moment vars brister syns i utrymnings­övningar. En person som vet var närmaste manuella larmknapp sitter tar kortare tid att aktivera larmet än en som letar. Det är kunskap som ges i en utbildning och befästs i en övning.

Brandslockningsutrustning – vad som ska finnas och vad som bör användas

Handbrandsläckaren är det primära verktyget för en initial insats mot en begränsad brand. Det är ett verktyg vars användning kräver ett enkelt men konkret kunskapsmoment – hur aktiveras den, var ska man stå och i vilken riktning ska man rikta strålen – och vars användning utan det kunskapsmomentets givit ett ineffektivt eller felaktigt resultat.

PASS-principen är den mnemotekniska rikt­linjen vars tillämpning ger en korrekt handbrandsläckar­användning: Pull (dra ut säkringssprinten), Aim (rikta munstycket mot brandens bas), Squeeze (kläm ihop handtaget) och Sweep (svepa strålen längs brandens bas). Det är fyra steg vars övning tar fem minuter och vars genomgång bör vara en del av varje brand­skydds­utbildning med praktiska moment.

Besluts­momenten kring när handbrandsläckaren bör användas och när man bör utrymma utan att försöka släcka är det kritiska bedömnings­momentet vars felaktiga tillämpning ger den allvarligaste konsekvensen. En handbrandsläckare rymmer normalt 8–12 sekunders effektiv lösningsmedel. Det är tillräckligt för en brand vars utbredning är begränsad till ett föremål eller en yta och vars rök­utvecking inte har börjat fylla rummet. Det är otillräckligt – och farligt att försöka med – om branden är etablerad och om röken redan nedsätter sikten.

Säkraliv erbjuder utbildningar i brandskydd, utrymnings­ledning och brand­släcknings­teknik med praktiska övnings­moment för arbetsplatser av varierande storlek – med ett upplägg anpassat för att ge en kompetens som faktiskt håller i en verklig situation. Mer information och kursbokning på sakraliv.se.

---

Brandskyddsföreningen Sverige publicerar vägledning om utrymningsplanering, brand­skydds­utrustning och utbildnings­resurser för verksamheter på brandskyddsforeningen.se. Boverket publicerar byggregler och tekniska krav för utrymningsvägar, nödutgångar och brand­cell­separation i byggnader på boverket.se.